Utsatta människor. Om elsmog
Om olika
slags mikrovågor, frekvenser, exponeringsnivåer, gränsvärden, forskning,
rapporter, studier osv - det får man läsa på annat håll. Tips finns i länkarna
som avslutar. Men egentligen är frågan om elektrosmog alltför viktig för
att anförtros endast fackmän!
Det finns i
vårt land en stor grupp människor som ställs utanför samhället. Att de inte kan
handha just datorer är det minsta av deras problem.
- Ni finns
inte på riktigt, säger många. Förlöjligande, kränkande, hånande,
hatiska kommentarer på nätet är legio. Typ "era jävla psykfall..."
- Era
problem är psykiska, ni behöver terapi, säger även myndigheter. Attityden
är alltså exakt densamma, även om ordvalet är mer sofistikerat.
Det finns
förstås de som nöjer sig med nedlåtande, överseende rentav ett sorts nästan
välvilligt roat tvivel. Lätt medlidsamt - stackars människor...
Och så finns
de som själva inte är drabbade men inser att här har vi gigantiska problem. Så
allvarliga varningstecken att vi knappt vågar se dem. Modiga personer som
sticker ut hakan och tar strid. Läkare, forskare, en och annan journalist. Dock
nästan ingen enda politiker.(Och så finns sådana som jag, stödjande i
det tysta.)
Inte
samhällsfrånvända kufar
De jag har
kontakt med är inte de specifikt elöverkänsliga som samlar sig i en egen
organisation (FEB).
Mina
kontakter och vänner är även otäckt känsliga för trådlös kommunikation. Sådan
finns idag överallt, i det mesta från bilnycklar till mobiltelefoner. Mobilmaster
finns överallt, helst ska varenda kvadratmeter av Sverige täckas.
Det handlar
sannerligen inte om reaktionära kufar. Nej, jag känner radartekniker, röntgen-
och laboratoriepersonal, översättare, journalister, musiker, läkare,
telekomtekniker osv. Personer som med framgång och förtjusning själva använt
och t.o.m. utvecklat den digitala och trådlösa tekniken. Ända tills den slog
tillbaks. Nu är de före detta radartekniker, journalister,
telekomtekniker osv.
Det är
sådana människor som strider mot okunskap, myndigheter, lobbyister, och har
kontakter världen över. (För ni tror väl inte att det här är ett specifikt
svenskt fenomen.)
De strider
inte för sin egen skull, för oss är det redan kört, som många själva
uttrycker det. De strider för våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn...
För - och
det är det riktigt viktiga - det finns trådlös teknik som
inte är lika fientlig mot biologiskt liv. Inklusive människan. Ett bra
alternativ där fiberoptik inte är möjlig. Men den tekniken utvecklas inte
vidare. Dyrare? Inte lika snabb? Inte lika glamorös? Alltså inte det
minsta intressant för världens telekomindustri.
Men JAG
känner ju ingenting
Varför
drabbas inte alla? Till exempel inte jag. Har ingen aning.
Jag är inte
nötallergiker, men har förstått att nötallergi trots detta existerar.
Inte heller
fattar jag det här med absolut gehör, skulle från min personliga erfarenhet
säga att det är omöjligt.
Jag har sett
hur en överkänslig person reagerar. Har ovetande utsatt några av dem för min
medhavda men inte ens påslagna mobiltelefon. Sett reaktionen - rodnad,
svullnad, och uppenbarligen yrsel och huvudvärk, någon höll på att svimma. Av
en slump kom det fram att jag hade en mobil i fickan. Symtomen försvann när jag
sprang iväg med den.
Det finns
tusentals läkare runtom i världen som noterar symtom. Ibland riktigt svåra.
Barn drabbas, familjer splittras, de drabbade söker desperat efter någonstans i
Sverige där de kan fungera åtminstone någotsånär. Om än naturligtvis utan el.
Tänk
tvättmaskin, elspis, kylskåp, dammsugare, elektriskt ljus. Teve, radio, dator,
mobil. Att gå i affärer, handla mat, besöka bibliotek, läkare, tandläkare.
Göra bilutflykter, besöka en utställning, hälsa på hos släkt och gamla vänner.
Tänk sedan
bort allt detta. Precis alltihop.
Telefonen är
länk mot omvärlden
Kvar blir
telefonen, äldre icke-digital. Samt papper, penna, möjligen en gammal
skrivmaskin så länge det finns färgband. Och så Posten., dvs den så
oerhört viktiga lantbrevbäraren.
Med dessa
enda hjälpmedel kämpar en samling intelligenta, skärpta själar mot myndigheter
och regeringar, t.o.m. kollegor, världen över. De kämpar för
fiberoptik där sådan är möjlig. Dvs nästan överallt, om än till ökade
kostnader.
Många, många
läkare och forskare har insett allvaret, men den trådlösa teknikfascinationen
är i det närmaste total! I själva verket drabbas de av ungefär samma bemötande
som de överkänsliga. Att forska i en modern men mindre människofientlig teknik
- noll intresse hos etablissemanget.
Naturligtvis
slåss man mot en förkrossande övermakt. Bara att ett ögonblick besinna hur vårt
moderna samhälle är uppbyggt.
Jag hjälper
de här människorna. Jag kan hantera en dator, fixa till en enkel hemsida,
skriva ut och skicka e-post. Hämta ner och vidarebefordra information.
Vi har
telefonkontakt.
Den kommer
att upphöra i november.
Telia håller
på att montera ner det fasta telenätet. Glesbygden drabbas naturligtvis först
och värst, just de områden där el- och strålningsflyktingar söker sin
tillflykt. Därmed återstår endast papper och penna och brev, som enda
kontaktmöjlighet med omvärlden.
Sista
spiken?
Man kämpar
för att få behålla sin fasta telefon, men naturligtvis i kraftigast tänkbara
motvind. Söker möjliga och dessvärre kanske även omöjliga utvägar.
I det här
området har flera elsmog-flyktingar samlats, där har de etablerat kontakter och
rutiner som medger ett åtminstone någorlunda drägligt liv.
Telia ville
enligt uppgift ha 400 000 kronor för en ledning från en central ett par-tre
kilometer bort, fågelvägen. Plus 15 000 kronor per år...
En
ekonomisk omöjlighet. Senare nekade man att överhuvudtaget diskutera en möjlig
lösning.
Att bli av
med den fasta telefonen är för dessa människor en ren katastrof. Kanske den
sista. Hur många tål en människa? Men än har de inte gett upp. Kämpar
vidare, med de krafter de ännu har kvar.
För det
värsta är trots allt inte att behöva avstå från nästan allt det vi
"normalkänsliga" människor betraktar som nödvändiga självklarheter.
Men att mista telefonen är ett verkligt dråpslag.
Det alla
värsta är att trots allt avstående ändå må dåligt, Ständigt. Att
aldrig få må riktigt bra. Allra värst är det förstås när skogen är full av
jägare eller skogsmaskiner, för då befinner de sig under ständig trådlös
korseld.
Och så sitter jag här och klagar över att jag
pga laptopens problem (den är på garantireparation)
bara har min gamla dator att tillgå.
pga laptopens problem (den är på garantireparation)
bara har min gamla dator att tillgå.
---------------------
PS.
En riktigt
viktig fråga: Hur mår vi andra? Ungdomar som nästan sover med sin mobil.
Hur påverkas de, nu och på sikt? Spädbarn med "trådlösa
barnvakter"? Finns varningssignaler som vi vägrar se och
erkänna? Ja, det tror jag.
Hur mår
förresten naturen? Däggdjur, fåglar, bin?
PPS.
De jag har
personlig kontakt med är i grunden positiva människor. Kloka och insiktsfulla.
Tidningar och böcker gör att de är mer insatta och "uppdaterade" än
de flesta. Våra telefonsamtal, ofta långa, ger mig stort utbyte.
Men bara
tre-fyra månader till. Till någon gång i november 2013.
Och sedan -
hur blir det då för dem?
Nu, mars
2014 vet jag. De har sedan flera månader ingen telefon. Än så länge fungerar
vanlig brevpost. Och papperstidningar. Ingenting annat.
Några
länkar:
Inga kommentarer:
Nya kommentarer är inte tillåtna.