Lasternas summa är ju konstant, enligt ordspråket. Forskningen håller inte med. Knappast jag heller. En gång i tiden, faktiskt under nästan 30 år, var jag en storrökare. Mer och mer med åren, de sista 10 gick det åt ett par paket om dagen. Motsvarande lastsumma av framförallt kaffe och cheddarost - inte nödvändigtvis tillsammans - skulle min fysik aldrig klara.
I somras - i samband med jobbigt problem som fortfarande skaver rejält - blev frukt det enda jag klarade av att äta och då utvecklade jag ett fullskaligt beroende av vattenmelon. Nu är säsongen över, och jag utvecklar ett nytt. Ingefära. "Lånad" bild.
Dessvärre i kombination med inte bara äpple utan även socker. Den jag köpte var dock alltför söt, så till egen förvåning kokade jag min egen. Det var många, många år sedan jag senast kokade sylt eller marmelad - förutom då härom dagen. Etiketterna kom till för er skull, i mitt kylskåp finns inget att förväxla med. En tredje burk har jag redan nästan tömt.
Detta är marmelad med sting. Ingefära funkar också i matlagning. Finns massor av recept på nätet, bla. just ingefärsmarmelad
med sting. Men minska gärna både sockermängd och koktid. Förslagsvis byts också Granny Smith mot något trevligt svenskt äpple. Och sila inte bort vattnet. Stinget blir precis lagom på en skiva rostat bröd.
Kikar man runt på nätet ser man att ingefäran tycks kunna förebygga, bota eller åtminstone lindra de flesta problem och krämpor. En av de främsta förespråkarna
hittade jag här. Men jag nöjer mig med min förhållandevis modesta användning...
Och nu blir det kaffe och rostbröd med ingefärsmarmelad framför kaminen. 😊😊😊
