fredag 3 november 2017

fredag 27 oktober 2017

Värsta oflytet

Jag irrar  mellan två datorer, tre webbläsare och två bloggar... Ibland funkar det ena på ena datorn, ibland det ena eller oftast det andra på andra datorn. Eller om det nu är tvärtom - eller lika gärna på ytterligare något knepigt sätt.

Hur som helst - nu lägger jag ner den här bloggen - innan den ens startat på riktigt. Bäst att passa på när jag nu lyckats ta mig in. Fast om  jag publiceras som Berit Elisabet ellerr Kasperjappe eller Vi i Kasperian,  det spörjs fortfarande. Loggar ajg in som den ena visas profilloggan som den andra...

Förhoppningsvis fungerar dock fortfarande Kasperian, och i så fall återvänder ajg dit, och med mig följer förstås de fyrbenta. Alla tre. Kanske rentav med en suck av lättnad...

tisdag 24 oktober 2017

Tyvärr ensam, men hyfsat kul ändå...

Min tur att synas, säger Kasper. Passar ju bra, eftersom vi i eftermiddags besökte bästa stranden vid Yngern.

Ingen tvekan om att hösten invaderar även sommarparadis. Men springa i strandkanten kan man ju ändå.

.

Sen kommer nästan det allra bästa - sandrull...


När vi kom hm var det dags att bära in en ny omgång loggs. Så praktiskt att  kunna stå på verandan och hala in dem. :) 

Jobbigt att komma ihåg att inte glömma kaminen. Fick just tända upp den igen. 

Det där med beroende - det ena behöver ju inten förskjuta det andra - och gör det heller inte.r
Fortfarande finns vattenmelon, minivatten kallades den här. Och den var faktiskt riktigt söt och god. och SAFTIG. :)

fredag 20 oktober 2017

Nytt beroende

Lasternas summa är ju konstant, enligt ordspråket. Forskningen håller inte med. Knappast jag heller. En gång i tiden, faktiskt under nästan 30 år, var jag en storrökare. Mer och mer med åren, de sista 10 gick det åt ett par paket om dagen. Motsvarande lastsumma av framförallt kaffe och cheddarost - inte nödvändigtvis tillsammans - skulle min fysik aldrig klara.

I somras - i samband med jobbigt problem som fortfarande skaver rejält - blev frukt det enda jag klarade av att äta och då utvecklade jag ett fullskaligt beroende av vattenmelon. Nu är säsongen över, och jag utvecklar ett nytt. Ingefära. "Lånad" bild. 

Dessvärre i kombination med inte bara äpple utan även socker. Den jag köpte var dock alltför söt, så till egen förvåning kokade jag min egen. Det var många, många år sedan jag senast kokade sylt eller marmelad - förutom då härom dagen. Etiketterna kom till för er skull, i mitt kylskåp finns inget att förväxla med. En tredje burk har jag redan nästan tömt.

Detta är marmelad med sting. Ingefära funkar  också i matlagning. Finns massor av recept på nätet, bla. just ingefärsmarmelad med sting. Men minska gärna både sockermängd och koktid. Förslagsvis byts också Granny Smith mot något trevligt svenskt äpple. Och sila inte bort vattnet. Stinget blir precis lagom på en skiva rostat bröd.

Kikar man runt på nätet ser man att ingefäran tycks kunna förebygga, bota eller åtminstone lindra de flesta problem och krämpor. En av de främsta förespråkarna hittade jag här. Men jag nöjer mig med min förhållandevis modesta användning...

Och nu blir det kaffe och rostbröd med ingefärsmarmelad framför kaminen. 😊😊😊

tisdag 17 oktober 2017

Ny blogg - välbekanta ämnen

Bökigare än jag trodde att starta upp en ny blogg. Det visar sig t.ex. vara rätt mycket jag vill ha med hit  En del får jag väl hämta efter hand.

Det blev blogspot den här gången också. Förresten – jag är väldigt glad att du hittade hit. Vare sig du är en gammal välkänd bloggvän eller en ny bekantskap. 

Förhoppningen är att inspiration och lust att göra inlägg liksom ska kvickna till, i och med nytt utseende. Dessvärre inte mitt eget, även om jag tänker förnya mig med en ny vinterjacka eller möjligen kappa. Nej, det gäller förstås bloggens utseende. Möjligen får den också en lite ny inriktning. Fast  Kasper och katterna kommer självfallet fortfarande att få väldigt mycket utrymme. De är ju en så stor och viktig del av min tillvaro. 


Jag startar väl med några Mysebilder. Han gillar omväxling. Ligger i fåtöljer, på pläd i soffa,  rentav under täcke, pläd eller dyna... Väldigt ofta på golv. Han söker sig till min famn också, men oftast bara när jag sitter vid datorn. 

Så här kan det se ut.

Filip noterar med bokstavligen upphöjt lugn hur Myse försöker gömma sig under överkastpläden-
 "Leta Myse" är en vanlig sysselsättning här i huset. Tyvärr lyckas jag iag aldrig få Kasper att hjälps mig.
- Nästan gömd. Ganska lyckat...
Men riktigt bra kändes det inte
- Lite för exponerad känner jag mig, rentav uttittad...

Det finns faktiskt säkrare sätt att få sig en tupplur garanterat fri från störningar.
- Äntligen!! Så här blir perfekt.
Så blev han liggande, Mysekillen. 😊Allt medan Filip oberörd låg kvar.